Nina

Mamma ringde i eftermiddags och berättade att vi har haft inbrott i vårt hus i säter. De ska åka dit imorgon, så vi vet inte vad som är stulet än. En granne upptäckte det hela och han berättade att fönster var sönderslaget, sängar omvältkullna lådor utdragna osv. Även om vi inte har saker som är värda mycket i pengar så är det så mycket värde i dem då de mesta är arvegods. Sedan har det ingen betydelse om det är värt något eller inte, det känns hemskt och fult att någon har gjort intrång på något som betyder så mycket för en själv.  Blir så otroligt ledsen över detta.

Sedan känner jag mig som en dålig person fast jag bara försöker vara tillags och menar ofta inget dumt. Ska arbeta imorgon fast jag inte vill, tackade ja utan att tänka och sedan var det försent. Sa ja till att betala till någon fond fast jag inte vill, för att jag inte kan säga nej. Har ångest över det. Jag trasslar in mig i tankar som inte är bra och kan inte sluta. Helvete.